Till sidans innehåll

Ett ord med någon av ändelserna I, AS, IS, OS, US eller U är ett verb. Ett verb visar utförandet av en handling eller tillvaron i ett tillstånd.

  • Ett finit verb (finitiv) är ett verb med en av ändelserna AS, IS, OS, US eller U. Ett sådant verb fungerar som predikat i en sats.
  • En infinitiv är ett verb med ändelsen I. Ett sådant verb fungerar inte som predikat utan har olika andra funktioner i satser.

Finita verb

Det finns tre modus för finita verb: indikativ, volitiv (imperativ) och konditionalis.

Indikativ

Indikativ är ett modus som uttrycker handlingar och tillstånd som är faktiska och verkliga. I indikativ måste man göra skillnad på tre tempus: presens, preteritum och futurum.

Presens: ändelsen AS

Ett verb i presens, ett verb med ändelsen AS, anger att handlingen eller tillståndet är verkligt och att det har börjat men inte slutat. Det betyder att handlingen eller tillståndet sker just nu, eller att det sker vanligtvis eller att saken gäller alltid:

  • laboras = handlingen "arbeta" har börjat men ännu inte upphört
  • estas = tillståndet "vara" har börjat men ännu inte upphört
  • Mi sidas sur seĝo. - Jag sitter på en stol.

    Sittandet är verkligt och sker i nutid.

  • Mi estas advokato. - Jag är advokat.

    Yrket är faktiskt och i nuet.

  • Kvar kaj dek ok faras dudek du. - Fyra och arton blir tjugotvå.

    Detta gäller alltid.

  • Nun mi legas. - Nu läser jag.

    Läsandet sker i själva verket nu.

  • Hodiaŭ mi studas Esperanton. - I dag studerar jag esperanto.

    Jag kanske inte studerar just i talögonblicket, men jag har påbörjat dagens studier och fortfarande inte avslutat dem.

  • En la vintro oni hejtas la fornojn. - Om vintern värmer man ugnarna.

    Detta händer varje vinter, förr och i framtiden.

  • Mi loĝas ĉi tie tri jarojn. - Jag bor här sedan tre år.

    Mitt boende har redan varat tre år och fortsätter.

i vissa fall använder man AS-tempus i berättelser för berättelsens tid, den tid som berättelsen har nått fram till. En sådan speciell stil kan göra berättandet mer livfullt.

  • Ne suspektante ion li iradis tra la arbaro. Subite eksonas pafo. - Utan att misstänka något gick han genom skogen. Plötsligt ljuder ett skott.

    Först använder berättaren preteritum för förfluten tid, men efteråt byter han till presens för att åhöraren eller läsaren ska känna det som att han själv är närvarande, och kan höra skottet.

Preteritum: ändelsen IS

Ett verb i preteritum, ett verb med ändelsen IS, anger att handlingen eller tillståndet är verkligt, men ägde rum innan talögonblicket. Normalt har handlingen eller tillståndet redan upphört.

  • laboris = handlingen "arbeta" skedde före nu
  • estis = tillståndet "vara" ägde rum tidigare än nu
  • Mi sidis tiam sur seĝo. - Jag satt då på en stol.

    Sittandet skedde i själva verket i denna förflutna tid.

  • Mi estis knabo. - Jag var pojke.

    Pojktillståndet var verkligt vid den förflutna tid som det var frågan om.

  • Hieraŭ mi renkontis vian filon, kaj li ĝentile salutis min. - I går mötte jag din son, och han hälsade artigt på mig.
  • Mi loĝis ĉi tie tri jarojn. - Jag bodde här i tre år.

    Mitt boende varade i tre år, men varade inte längre.

Om man vill ange en nyans av förfluten tid kan man använda olika tilläggsord, och man kan också använda sammansatta verbformer. Men det räcker nästan alltid med enkelt preteritum.

Ibland ser man IS-former som anger något som kommer att fullbordas i framtiden. Detta är fel. Man ska använda OS-formen, eller, om man vill vara mycket precis, estos ...inta. Säg alltså inte: Mi venos al vi, kiam mi finis mian taskon. Säg: Mi venos al vi, (post) kiam mi finos mian taskon. Eller: Mi venos al vi, kiam mi estos fininta mian taskon.

Futurum: OS-ändelsen

Ett verb i futurum, dvs. ett verb med OS-ändelse, visar, att en handling eller ett tillstånd ännu inte har börjat vid tidpunkten då man talar. Framtiden är förstås alltid oviss, men futurumformen visar, att talaren tror att det sagda verkligen kommer att hända.

  • laboros = handlingen "labori" (att arbeta) har ännu inte börjat, men kommer att påbörjas
  • estos = tillståndet "esti" (att vara) har ännu inte börjat, men kommer att förverkligas efter en tid
  • Mi sidos poste sur seĝo. - Jag kommer senare att sitta på en stol.

    Sittandet kommer i verkligheten att ske senare.

  • Mi estos riĉulo. - Jag kommer att bli rik. (Jag kommer att vara en rik person.)

    Tillståndet att vara en rik person är ett framtida faktum.

  • Mi rakontos al vi historion. - Jag ska berätta en historia för dig.

    Berättandet har ännu inte påbörjats.

  • Morgaŭ estos dimanĉo. - I morgon är det söndag.
  • Mi loĝos ĉi tie tri jarojn. - Jag ska bo här i tre år.

    Mitt boende har ännu inte börjat, men när det börjar, kommer det att vara i tre år.

Volitiv (imperativ): U-ändelsen

Ett verb i volitiv, dvs. ett verb med U-ändelse, visar, att en handling eller ett tillstånd inte är verkligt, utan önskat, beordrat eller avsett. Volitiv uttrycker inte tid för handlingen, men handlingen befinner sig dock oftast i framtiden:

  • laboru = handlingen "labori" (att arbeta) är önskad, begärd, beordrad eller avsedd
  • estu = tillståndet "esti" (att vara) är önskad, begärd, beordrad eller avsedd
  • Sidu sur seĝo! - Sitt på en stol!

    Order eller begäran.

  • Estu viro! - Var man!

    Order eller begäran.

  • Ludoviko, donu al mi panon. - Ludvig, ge mig bröd.
  • Ni legu la unuan ĉapitron. - Låt oss läsa det första kapitlet.

    Uttryckande av önskan.

  • Ĉu ni iru al la dancejo? - Ska vi gå till dansstället?

    En fråga om den tilltalades vilja. I sin faktiska betydelse är en sådan mening dock oftast ett artigt förslag, och inte en egentlig fråga. Jämför med 'artig begäran' nedan.

Vid volitiv utelämnar man mycket ofta subjektet, om detta är pronomenet vi (du eller ni): Venu tuj! = Vi venu tuj! Men sådant utelämnande är bara möjligt i en huvudsats, inte i en bisats.

Volitiv i ke-satser

Volitiv används i ke-satser (att-satser), om huvudsatsen på något sätt uttrycker vilja, önskan, avsikt, åsikt o.dyl.:

  • Mi volas, ke vi laboru. - Jag vill att du ska arbeta.

    Arbetet är önskat.

  • Li petas, ke mi estu atenta. - Han ber att jag ska vara försiktig.
  • Estas necese, ke ni nun unu fojon por ĉiam faru finon al tiu ĉi stato. - Det är nödvändigt, att vi nu en gång för alla gör slut på det här tillståndet.

Artig begäran

För att uttrycka sin vilja på ett mera artigt sätt bör man använda ordet bonvolu plus ett verb i infinitiv. Man kan också lägga till något annat artigt uttryck, som mi petas (jag ber), eller något liknande, i meningen:

  • Bonvolu sidi ĉi tie! = Sidu ĉi tie, mi petas! - Var så god och sitt här! = Jag ber dig sitta här!
  • Bonvolu fermi tiun ĉi fenestron! = Fermu la fenestron, mi petas! - Var god och stäng det här fönstret! = Jag ber dig stänga fönstret!

Se till att inte använda dubbel U-form. Säg inte: Bonvolu sidu....

Obs: Vissa använder istället bonvole ...U, t.ex.: Bonvole sidu ĉi tie! Det är ett ganska logiskt alternativ, men det är inte vanligt, och inte heller traditionellt.

Konditionalis: ändelsen US

Ett konditionalt verb, ett verb med ändelsen US används för icke-verkliga handlingar och tillstånd, tänkta eller fantiserade. En US-form visar inte handlingens tid.

  • laborus = handlingen "arbeta" är tänkt
  • estus = tillståndet "vara" är tänkt
  • Se mi estus riĉa, mi ne laborus. - Om jag vore rik skulle jag inte arbeta.

    Det handlar om ett icke-verkligt, tänkt tillstånd och en icke-verklig, tänkt handling.

  • Se mi estus sana, mi estus feliĉa. - Om jag vore frisk vore jag lycklig.
  • Se mi nur loĝus en palaco! - Om jag bara bodde i ett palats!

    Boendet är önskat, men jag vet att boendet inte är möjligt, att det är bara en fantasi.

  • Mi ne farus la eraron, se li antaŭe dirus al mi la veron. - Jag hade inte gjort misstaget om han hade sagt mig sanningen.

    Både farus och dirus berättar här om föreställda handlingar i det förflutna. Om man vill kan man med estus dirinta visa att det handlar om förfluten tid.

Man använder också konditionalis för att mera mjukt presentera framföra böner eller önskningar:

  • Mi dezirus aĉeti kelkajn aferojn. - Jag skulle vilja köpa några prospekt.

    En verklig önskan men artigt framförd.

  • Ĉu mi povus havi la skribilon? - Skulle jag kunna få pennan?

    En mycket artig och ödmjuk begäran.

  • Ĉu vi bonvolus paroli iom pli silente? - Kan du vara vänlig och tala lite tystare.

    En mycket artig och ödmjuk begäran.

Konditionalis används ofta med småordet se, som anger ett villkor, men se gör det inte automatiskt nödvändigt med konditionalis. Allt beror på betydelsen. Om det klart handlar om en fantasiföreställning ska man använda US, men om handlingen eller tillståndet är verkligt ska man använda indikativ:

  • Se li estus ĉi tie, li certe mirus pri la malordo. - Om han vore här skulle han säkert förvånas över oordningen.

    Man vet att han inte är här, men om han vore det, då skulle han han förvånas.

  • Se li estas ĉi tie, li certe miras pri la malordo. - Om han är här förundras han säkert över oordningen.

    Man vet inte om han är här, men det kan vara så. Om det verkligen är så, då är han förvånad.

I en del språk används verbformen för konditionalis också för något som någon gång var förutsett. Det uttrycker esperanto med en sammansatt verbform:estis ...onta eller estis ...ota.

Infinitiv

Verb med ändelsen I bara nämner handlingen eller tillståndet. De anger inte om det handlar om verklighet, vilja eller fantasi. De anger inte heller tid. Infinitiv ses traditionellt som verbets grundform. Därför uppträder verb i infinitivform i ordlistor.

En infinitiv liknar ofta ett handlingssubstantiv: labori = att arbeta, idén att utföra arbete; esti = att vara, varandets idé. Men det finns ändå en skillnad.

En infinitiv deltar i satsen i sådana funktioner som substantiviska satsdelar normalt har: subjekt, objekt, pri-adverbial, och så vidare: Morti pro la patrujo estas agrable. (Att dö för fosterlandet är härligt.) Malbonaj infanoj amas turmenti bestojn. (Elaka barn älskar att plåga djur.) Kiu kuraĝas rajdi sur leono? (Vem vågar rida på ett lejon.)

Ibland kan en infinitiv rentav ha en preposition före sig: Unu fajrero estas sufiĉa, por eksplodigi pulvon. Men en infinitiv kan aldrig ha ändelserna N eller J.

En infinitiv kan ha objekt, adverbial och så vidare, på samma sätt som ett predikatsverb. Därför är en infinitiv dock ett verb:

  • manĝi rapide - äta snabbt

    Infinitivben har ett sättsadverbial

  • poste manĝi - äta efteråt

    Infinitiven har ett tidsadverbial

  • manĝi pomon - äta ett äpple

    Infinitiven har objekt

En infinitiv kan dock inte ha eget (grammatiskt) subjekt. Man kan inte säga: mi manĝi, la knabino esti eller liknande. Oftast finns det dock ett underförstått subjekt: ett tankesubjekt.

Många (men inte alla) infinitiver är som förkortade ke-satser (att-satser):

  • Mi ĝojas vin vidi! = Mi ĝojas, ke mi vin vidas! - Jag är glad att se dig. = Jag är glad att jag ser dig.
  • Mi vidis la knabon kuri. = Mi vidis, ke la knabo kuras. - Jag såg pojken springa. = Jag såg att pojken sprang.

Infinitiv som subjekt

En infinitiv kan fungera som subjekt i en sats när man vill säga hurudan infinitivens handling är. Oftast är predikatet en form av esti, att vara:

  • Resti kun leono estas danĝere. - Att stanna hos ett lejon är farligt.

    Det som är farligt är handlingen att stanna hos ett lejon. Danĝere är predikativ till resti. Det har ändelsen E, eftersom den är beskrivning av ett verb.

  • Kritiki estas facile, fari [estas] malfacile. - Att kritisera är lätt, att göra [är] svårt.

    Det som är lätt är handlingen att kritisera. Det som är svårt är handlingen att göra.

Infinitiv tillsammans med ett predikatverb

Infinitiv används ofta tillsammans med ett verb som utgör predikat, och som infinitiven är avhängig av:

  • Mi povas kuri. - Jag kan springa.
  • Li volis veni. - Han ville komma.
  • Ili devis cedi. - De beslutade att ge upp.
  • En varmega tago mi amas promeni en arbaro....amas promenon... - På en riktigt varm dag älskar jag att promenera i skogen. ≈ ...älskar jag promenad...
  • Ŝi komencis senti doloron kaj rigidiĝon.Ŝi komencis sentadon de doloro... - Hon började känna smärta och stelhet. ≈ Hon började kännandet av smärta...
  • Li ŝajnis subite kompreni. = Li ŝajnis subite komprenanta... - Han verkade plötsligt förstå. = Han verkade plötsligt förstående...

    Infinitiven "kompreni" är ett predikativ till subjektet li.

  • Nun ili ĉiuj iris dormi. = ...iris por dormi. - Nu gick de alla och sov. = ...gick de alla för att sova.

    När infinitiven har rollen som por-adverbial utelämnar man normalt prepositionen por.

  • Ŝi tuj kuris bati ŝin. = ...kuris por bati ŝin. - Hon sprang genast och slog henne. = ...sprang genast för att slå henne.
  • Kaj vi ne hontas fanfaroni per ĉi tio?...hontas pri fanfaronado... - Och du skäms inte att skryta med det här? ≈ ...skäms inte för skrytandet...

    När en infinitiv har rollen som pri-adverbial utelämnar man normalt prepositionen pri.

  • Feliĉe mi sukcesis ekbruligi la fajron....sukcesis pri ekbruligado de la fajro. - Lyckligtvis lyckades jag tända elden. ≈ Lyckligtvis lyckades jag med tändandet av elden.

I de ovanstående exemplen har infinitiven betydelsemässigt samma subjekt som predikatverbet. Men i vissa fall har infinitiven ett annat subjekt än predikatet.

Vissa predikat uttrycker en handling, som är menad att påverka en annan persons (eller ett annat föremåls) agerande. Sådana verb är t.ex. (mal)permesi (tillåta/förbjuda), ordoni (befalla), doni (ge), destini (destinera), peti (be), instrui (lära), instrukcii (instruera), devigi (tvinga), lasi (låta, lämna), inviti (bjuda in), voki (anropa), sendi (skicka), (mal)konsili ((av)råda), komandi (kommendera), konvinki (övertyga), persvadi (övertala), memorigi (påminna) och (mal)rekomendi (rekommendera/avråda från).

  • Mi malpermesis al li fari tion. - Jag förbjöd honom att göra det.

    Subjektet till fari (att göra) är li (han).

  • Ili ordonis al mi veni antaŭ la vesperiĝo. - De beordrade mig att komma innan det blev kväll.

    Subjektet till veni (att komma) är mi (jag).

  • La reĝo Aĥaŝveroŝ ordonis venigi al li la reĝinon Vaŝti. - Konung Ahasveros gav order om att hämta drottning Vasti till honom.

    Subjektet till venigi (att hämta) är de, som konungen gav ordern till. De är underförstådda, men skulle kunna dyka upp som ett al-adjekt: ...ordonis al iuj venigi...

  • Mi petas vin trinki. = Mi petas vin, ke vi trinku. - Jag ber dig dricka. = Jag ber dig att du ska dricka.

Verbet promesi (lova) hör inte till denna grupp: Mi promesis al li veni al la festo. = Mi promesis al li, ke mi venos al la festo. Det betydelsemässiga subjektet till veni är predikatverbets subjekt.

När predikatverbet är en form av vidi (se), aŭdi (höra), senti (känna), imagi (föreställa sig) eller liknande, kan det dyka upp en infinitiv, som är predikativ till predikatverbets objekt. Då är detta objekt infinitivens betydelsemässiga subjekt:

  • Mi vidis la knabon kuri. - Jag såg pojken springa.

    Kuri är predikativ till la knabon, som är objektet till vidis. Subjektet till kuri är la knabo = Mi vidis la knabon kuranta. Mi vidis, ke la knabo kuras. - Jag såg pojken springandes. Jag såg, att pojken sprang.

  • Mi hodiaŭ matene vidis danci miajn knabinojn. - Jag såg idag på morgonen mina flickor dansa.

    Det var flickorna som dansade.

En infinitiv som supplement

En infinitiv kan vara ett efterställt supplement till ett (oftast handlings)-substantiv eller -adjektiv:

  • Forte min doloras la nepovado helpi vin sur via malfacila vojo. = Forte min doloras, ke mi ne povas helpi vin... - Starkt smärtar mig oförmågan att hjälpa dig på din svåra väg. = Starkt smärtar mig att jag inte kan hjälpa dig...
  • Mi ricevas grandan deziron edziĝi. = Mi ekdeziregas edziĝi. - Jag fick stark lust att gifta mig
  • Lia propono elekti novan prezidanton ne estis akceptita. - Förslaget att välja ny ordförande godtogs inte.
  • Vi havis nenian rajton paroli al mi en tia maniero. - Du har ingen som helst rätt att tala till mig på detta sätt.
  • Ŝi ricevis la taskon trovi trinkaĵon. = ...la taskon, ke ŝi trovu trinkaĵon. - Hon fick uppdraget att finna dryckesvaror. = ...uppdraget att hon skulle finna dryckesvaror.
  • Mi estas kapabla instrui nur la francan lingvon. ...kapablas instrui... - Jag är bara kapabel att undervisa franska. ...klarar bara att undervisa...
  • Mi estas preta iri por vi piede al la fino de la mondo. - Jag är beredd att gå till fots till världens ände för dig.

Infinitiv med prepositioner

Vanligen anger man inte infinitivens funktion i satsen utan låter den framgå av sammanhanget. Men ibland är det nödvändigt att visa infinitivens funktion. Av alla prepositioner är traditionellt bara por, anstataŭ och krom accepterade framför infinitiv. Sen dyker dock oftare och oftare upp framför infinitiv.

  • Ni ĉiuj kunvenis, por priparoli tre gravan aferon. - Vi träffades alla, för att diskutera ett mycket allvarligt ärende.

    Man använder por + infinitiv i synnerhet när infinitiven har samma subjekt som predikatet. Om de två subjekten är olika använder man oftare infinitiv utan preposition: Ŝi invitis min trinki kafon. = ...por ke mi trinku kafon. Efter rörelseverb som iri (gå) och kuri (springa), föredrar man infinitiv utan por, även när de två subjekten är identiska: Mi iros ripozi. = Mi iros por ripozi.

  • Ĉi tie ne ekzistas akvo por trinki.Ĉi tie ne ekzistas trinkebla/trinkota akvo. - Här finns det inte vatten att dricka. ≈ Här finns det inte drickbart vatten/vatten som ska drickas.

    Om en infinitiv är supplement till ett substantiv använder man por oberoende av tankesubjektet.

  • En la domo estas jam nenio por manĝi. - I huset finns det inte längre något att äta.
  • La aliaj anasoj preferis naĝadi en la kanaloj, anstataŭ viziti ŝin. - De andra änderna föredrog att simma i kanalerna i stället för att besöka henne.
  • Vi nenion povas fari krom kunbati viajn dentojn. - Du/Ni kan inget göra förutom att bita ihop.
  • Ne ekzistas alia bono por la homo, krom manĝi kaj trinki. - Det finns inget annat bra för människan utöver att äta och dricka.
  • Tion mi ne povus fari sen detrui mian reputacion. = ...sen detruo de mia reputacio / ... ne detruante mian reputacion. - Det kan jag inte göra utan att förstöra mitt rykte. = ...utan förstörelse av mitt rykte/ ...icke förstörande mitt rykte.
  • Sen manĝi kaj trinki oni ne povas vivi. = Sen manĝado kaj trinkado... - Utan att äta eller dricka kan man inte leva. = Utan ätande och drickande...

Mellan antaŭ och en infinitiv sätter man jämförelseordet ol:

  • Oni devas iri longan distancon, antaŭ ol veni al la rivero. = ...antaŭ ol oni venas al la rivero. - Man måste gå lång väg innan man kommer till floden.
  • Antaŭ ol foriri li ŝlosis la pordon. = Antaŭ ol li foriris... - Innan han gick iväg låste han dörren.

Användning av andra prepositioner före infinitiv är inte ologisk, men kan skapa missförstånd på grund av att de är ovanliga.

Infinitiv som predikat

I vissa fall ser man satser eller bisatser, i vilka det enda verbet är en infinitiv. Infinitiven liknar då en volitiv eller uttryck med kunna:

  • Grandega hundo metis sur min sian antaŭan piedegon, kaj mi de teruro ne sciis, kion fari. = ...kion mi faru. - En kolossal hund lade sin stora framtass på mig, och av skräck visste jag inte, vad göra. = ...vad jag skulle göra.
  • Mi efektive jam ne scias, kiel ĝin klarigi. = ...kiel mi ĝin klarigu. - Jag vet faktiskt inte ännu, hur förklara det. =hur jag skall förklara det.
  • Ili ne havas, kion manĝi, ili ne havas, per kio hejti la fornon. = Ili ne havas (ion), kion ili/oni povus manĝi, ili ne havas (ion), per kio ili povus hejti la fornon. - Dom har inget, att äta, de har inget, att värma ugnen med. De har inget, som de skulle kunna äta, de har inget, som de skulle kunna värma ugnen med.
  • Mi havis tiam apud mia domo foson, kiu, se preni la plej malmulte, havis almenaŭ ok futojn da larĝeco. = ...se oni prenu la plej malmulte... - Jag hade då vid mitt hus en grop, som, om ta det minsta, var minst åtta fot stor. =om man tog det minsta...
  • Ĉu esti aŭ ne esti, — tiel staras nun la demando. = Ĉu mi estu aŭ ne estu... - Att vara eller inte vara. - det är nu frågan. = Ska jag vara eller inte vara...
  • Kion fari? = Kion oni/mi/vi faru? - Vad göra? = Vad kan man/jag/du göra?

Ibland ser man infinitiv användas i stället för befallande imperativ. Då får befallningen en neutral ton, varken vänlig eller ovänlig, utan helt enkelt konstaterande. Det tänkta subjektet till infinitiven är helt generellt oni. Denna användning förekommer sällan: Nur prunti, sed ne restigi al si! = Oni povas nur prunti... (Bara låna, men inte behålla! = Man kan bara låna...) I stället för att befalla i U-form, uttrycker talaren sin vilja som ett enkelt påstående om ett odiskutabelt faktum. Por landoj ne menciitaj en la listo sin turni al LF-KOOP, Svislando. (För länder icke nämnda i listan - vända sig till LF-KOOP, Schweiz.) Ett enkelt konstaterande hur man ska göra för att beställa något från LF-KOOP.

Infinitiv och handlingssubstantiv

Infinitiv och handlingssubstantiv liknar varandra men är ändå olika. Infinitiven har alltid ett underförstått tankesubjekt, som oftast är identiskt med predikatets subjekt. Ett handlingssubstantiv är däremot oberoende av subjektet. Ett handlingssubstantiv nämner handlingen utan att beakta en eventuell utförare. Betydelsen av en sats kan alltså ändras om man ändrar infinitiven till ett handlingssubstantiv.

  • Malbonaj infanoj amas turmenti bestojn. = Ili amas, kiam ili mem turmentas bestojn. - Elaka barn tycker om att plåga djur. = De tycker om när de själva plågar djur.
  • Malbonaj infanoj amas turmentadon de bestoj. = Ili amas turmentadon de bestoj, ĉu ili mem turmentas, ĉu iu alia turmentas. - Elaka barn tycker om plågande av djur. De tycker om plågandet av djur vare sig de de själva plågar eller någon annan plågar dem.
  • Mi promesis amuziĝi. = Mi promesis, ke ĝuste mi amuziĝos. - Jag lovade att ha roligt. = Jag lovade att just jag skulle ha roligt.
  • Mi promesis amuziĝon. = Mi promesis, ke okazos amuziĝo. - Jag lovade nöje. = Jag lovade att nöje skulle äga rum.

    Det är inte viktig vem som kommer att ha roligt.

Tillbaka till toppen