Hej!

Jag heter Jasmine, och jag lär mig svenska, esperanto, och japanska.(Snälla ursäkta min dålig svenska.)

Så, varför studerar esperanto?

För mig, jag lärt om esperanto i en internationell festival och började ta fria klasser. Det är väldigt kul ("kul" eller "gyckel"?)~~~

För att förändra världen.

Blixt_Stjarna:jag lärt om esperanto i en internationell festival och började ta fria klasser.

Vad var det?

Oijos:
Vad var det?

Festivalen? Det var ett firande för diverse etniska grupper i min stad.

Jag har försökt studera andra språk förutom engelska. Jag har läst italienska, franska och senast portugisiska som jag lade ner väldigt mycket tid på. Jag har också läst danska och kan läsa det hjälpligt, men det är ju jättesvårt att höra vad de säger (de där danskarna).

Så hittade jag esperanto och fann ett språk där jag kunde leka med orden redan som nybörjare. Jag tycker också mycket om att läsa litteratur på esperanto. Det är någonting magiskt i orden och ordbindningarna, även om jag förstås främst är förtjust i mitt modersmål när jag själv ska skriva skönlitterärt.

Men det är det enda sättet för mig att kommunicera med utlänningar förutom engelskan. Jag behärskar inget annat språk och kommer aldrig att göra det. Jag har gått in i "språkväggen" alltför många gånger.

Det är ett skäl, att det är så enkelt. Det finns även andra skäl.

bengthed:Jag har försökt studera andra språk förutom engelska. Jag har läst italienska, franska och senast portugisiska som jag lade ner väldigt mycket tid på. Jag har också läst danska och kan läsa det hjälpligt, men det är ju jättesvårt att höra vad de säger (de där danskarna).

Så hittade jag esperanto och fann ett språk där jag kunde leka med orden redan som nybörjare. Jag tycker också mycket om att läsa litteratur på esperanto. Det är någonting magiskt i orden och ordbindningarna, även om jag förstås främst är förtjust i mitt modersmål när jag själv ska skriva skönlitterärt.

Men det är det enda sättet för mig att kommunicera med utlänningar förutom engelskan. Jag behärskar inget annat språk och kommer aldrig att göra det. Jag har gått in i "språkväggen" alltför många gånger.

Det är ett skäl, att det är så enkelt. Det finns även andra skäl.

Åh, du studerade så många språk! Jag har studerat ryska och spanska men jag glömde ryska efter sjätte klass, och spanska var inte väldigt intressant för mig.

Men jag älskar japanska och svenska, och hoppas att bli flytande i båda. Esperanto är mer praktisk, men det kan fortfarande vara gyckel.

Blixt_Stjarna:Åh, du studerade så många språk! Jag har studerat ryska och spanska men jag glömde ryska efter sjätte klass, och spanska var inte väldigt intressant för mig.

Men jag älskar japanska och svenska, och hoppas att bli flytande i båda. Esperanto är mer praktisk, men det kan fortfarande vara gyckel.

Många språk? Nåja, jag nosade bara lite på italienska och franska. Jag har inte läst någon skönlitteratur på de språken. I skolan studerade jag däremot mycket tyska, men det var ju inte frivilligt.

När det gäller ordet "gyckel" så tänker jag på narren i Shakespeares "kung Lear" som skoningslöst driver med och skämtar om de stackars människorna. Det är ett avancerat ord. "Kul" är ett vardagligt ord. Esperanto fyller ut sina betydelser (ursäkta mitt krångliga språk) på ett sätt som kan upplevas såsom "kul", men också förstås rymma andra känslor. Det är en anledning att studera esperanto, för att gå tillbaka till den ursprungliga frågan.

Japanska tycker jag också är ett mycket vackert språk. Jag känner tre personer som har vistats mycket i Japan och som är fascinerade av kulturen.

Jeg har lært meg Esperanto, fordi jeg ville bevise noe til en venn: Att noen språker er lettere enn andre. Jeg visste att det finnes planspråker, som er laget så, att man kan lære seg dem lett, men jeg visste det ikke javisst. Derfor søkte jeg om Esperanto i internett og har lært meg dets grammatikken innen en kveld.

(Vær så snill, rett feiler mine!)

Ser ut som du har lært litt mer enn esperanto, Fenris_kcf?
Du ba om det:

Jeg har lært meg esperanto fordi jeg ville bevise noe for en venn: At noen språk [et språk - språket – flere språk – språkene] er lettere enn andre. Jeg visste at det finnes planspråk som er laget sånn [eller «slik»] at man kan lære [seg] dem lett, men jeg visste det ikke sikkert. Derfor søkte jeg om Esperanto på internett, og har lært meg dets grammatikk [eller «lært meg grammatikken»] på én kveld [eller «i løpet av én kveld» – en = artikkel, én = tallord].

(Vær så snill, rett feilene mine!)

For min del lærte jeg esperanto fordi jeg traff min nåværende ektemann, som kunne esperanto.

bengthed:

Blixt_Stjarna:Åh, du studerade så många språk! Jag har studerat ryska och spanska men jag glömde ryska efter sjätte klass, och spanska var inte väldigt intressant för mig.

Men jag älskar japanska och svenska, och hoppas att bli flytande i båda. Esperanto är mer praktisk, men det kan fortfarande vara gyckel.

.

Av kontexten förstår man ändå kul, inte gyckel.

Själv lärde jag mig esperanto på 50-talet. Då gjorde jag det för att jag tyckte det var vettigt med ett språk som alla lär sig. Jag har aldrig förstått varför folk har så svårt att inse det och handlar därefter.

För att det är lätt! När jag gick i skola på 60-talet kämpade jag med språken - finska och tyska. Jag blev ofta underkänd. Varför alla dessa undantag?
Jag hörde om detta regelbundna språk esperanto och beslöt att lära mig det. Olyckligtvis var den lärobok jag använde skriven på finska, så jag förstod inte ordförteckningen. Jag kunde bara lista ut hur grammatiken fungerade. Så jag lärde mig inte esperanto då.
Jag lärde mig inte finska ordentligt heller, men allt detta språkplugg fick mig att bli intresserad av språk generellt. Fyrtio år senare, när jag hade lärt mig eller nosat på många andra språk, slog det mig att jag antagligen bara skulle behöva råplugga cirka 50 ord för att kunna förstå esperanto. Grammatiken kunde jag sedan barndomen och de flesta orden kände jag igen från andra språk.
Det visade sig vara svårare än jag trott att plugga in de 50 viktiga ord som inte liknade ord i några andra språk, men redan innan jag kunde alla började jag läsa Bröderna Lejonhjärta med hjälp av lexikon. Sen fortsatte jag med en vuxenroman.

Alltså: Grammatiken är lätt för alla som läst språk i skolan, orden är lätta för alla som har erfarenhet av andra europeiska språk. Så skälet till att jag började med esperanto var att det är lätt. Sen har nätet gett mig många intressanta erfarenheter genom esperanto. Lernu-trådar om Ukraina har gjort att jag har legat före tidningsjournalisterna i fråga om politisk förståelse av skeendena där.
Redigerat