Här är korta förklaringar till de viktigaste grammatiska termerna som används i den här grammatiken. Förklaringarna är formulerade med utgångspunkt i esperantos grammatik. I andra grammatikor (om esperanto eller om andra språk) kan termerna användas på lite andra sätt. Termerna i lernu!-grammatiken följer i stort sett användningen i Plena Analiza Gramatiko av Kalocsay och Waringhien.
- adjektivo (adjektiv)
 - Ord som används för att beskriva ett substantiv eller ett substantivliknande småord.
 - adjekto (adverbial)
 - Satsdel som säger på vilket sätt, på vilken plats, när, med vilket verktyg osv, predikatets handling (eller tillstånd) sker. Alla satsdelar utom predikat, subjekt, objekt och predikativ, är adverbial.
 - adverbo (adverb)
 - Ett ord som beskriver något som inte är substantiv eller substantivliknande småord (tex. verb, adjektiv, adjektivliknande småord, annat adverb, adverbliknande småord eller en hel sats).
 - afrikato (affrikata)
 - Konsonant som bildas med tvär ansats som avbryts och fortsätter med utdragen ljudande/fräsande slutfas.
 - aktivo (aktiv)
 - Den vanliga formen på satser, där subjektet är det som agerar på predikatet. Se passiv.
 - akuzativo (ackusativ)
 - Avslutningen -N.
 - apozicio (apposition)
 - Satsdel som (vanligen) står direkt efter en annan satsdel och som benämner samma sak med andra ord.
 - epiteto (epitet)
 - Adjektiv, adjektivliknande småord, adverb eller adverbliknande småord, som direkt beskriver ett annat ord.
 - frikativo (frikativa)
 - Konsonant som bildas genom att en utåtriktad luftström pressas genom en smal förträngning.
 - futuro (futurum)
 - Verbform som uttrycker händelse eller tillstånd i framtiden.
 - imperativo (imperativ)
 - Verbmodus som anger uppmaning (ett av sätten att använda volativ i Esperanto).
 - indikativo (indikativ)
 - Verbmodus som anger verkliga händelser eller tillstånd.
 - infinitivo (infinitiv)
 - Verbmodus som neutral grundform som anger handling eller tillstånd utan att ange om den är verklig, önskad eller imaginär.
 - interjekcio (interjektion)
 - Litet utropsord.
 - kondicionalo (konditionalis)
 - Ett verbmodus som anger handling eller tillstånd som är overkliga, imaginära eller påhittade.
 - konjunkcio (konjunktion)
 - Småord som binder ihop satsdelar som har samma status i satsen.
 - konsonanto (konsonant)
 - Språkljud som skapas genom att luftflödet bromsas.
 - lateralo (lateral)
 - Konsonant som skapas med en förträngning bara mitt i munnen. Luften strömmar vid sidan om tungan.
 - modo (modus)
 - En del av verbformerma som uttrycker talarens relation till det sagda. Verb-modus i Esperanto är infinitv, indikativ, volativ och konditionalis.
 - nazalo (nasal)
 - Konsonant som formas med stängd mun. Luften går istället genom näsan.
 - negacio (negation)
 - Nekande småord.
 - nominativo (nominativ)
 - Substantiv eller substantivliknande småord som varken har preposition eller ackusativändelse.
 - numeralo (räkneord)
 - Ett småord, som uttrycker antal.
 - objekto (objekt)
 - En satsdel som visar det som direkt berörs av predikatets handling. Ibland talar man om "direkt objekt" i motsats till "indirekt objekt". "Indirekt objekt" kallas i denna grammatik till-adjekt. Ett vanligt (direkt) objekt kallas också "ackusativobjekt". Indirekt objekt kallas traditionellt även "dativobjekt".
 - participo (particip)
 - Ett ord, som presenterar en handling eller ett tillstånd såsom en egenskap hos dess subjekt eller objekt.
 - pasivo (passiv form)
 - Ett slags "omvänd" meningsbyggnad, i vilken det som vanligen (i aktiv form) är objekt, uppträder som subjekt.
 - plozivo (plosiv)
 - Konsonant som bildas genom att en fullständig blockering avbryts av en en luftstöt.
 - pluralo (pluralis)
 - Grammatiskt flertal: mer än en sak.
 - predikativo (predikativ (predikatsfyllnad))
 - En självständig satsdel som beskriver subjektet eller objektet med hjälp av ett verb.
 - predikato (predikat)
 - Huvudverbet i satsen. Verb som vanligen har ett subjekt.
 - prefikso (prefix)
 - Ett affix, som man placerar före andra rötter.
 - prepozicio (preposition)
 - Ett småord som visar den efterföljande satsdelens funktion i satsen.
 - preterito (preteritum)
 - En verbform som uttrycker en handling eller ett tillstånd i det förflutna.
 - prezenco (presens)
 - En verbform som uttrycker en handling eller ett tillstånd i nutid.
 - pronomo (pronomen)
 - Ett småord som används som en ersättning för en substantivisk satsdel.
 - singularo (singularis)
 - Grammatiskt ental.
 - subjekto (subjekt)
 - En satsdel som (i en aktiv sats) utvisar vad som utför predikatets handling.
 - subjunkcio (subjunktion)
 - Ett småord som inleder en bisats och binder den till dess huvudsats.
 - substantivo (substantiv)
 - Ett ord som kan fungera som huvudord i följande satsdelar: subjekt, objekt, vokativ, adverbial, epitet, supplement och predikativ.
 - sufikso (suffix)
 - Ett affix som placeras efter andra rötter.
 - suplemento (supplement)
 - En direkt beskrivning av ett ord som inte är verb, och vars relation till det beskrivna ordet visas av en (preposition eller en ackusativändelse).
 - transitiva (transitiv)
 - (i fråga om ett verb) Som kan ha objekt.
 - verbo (verb)
 - Ett ord som uttrycker en handling eller ett tillstånd, och som kan fungera som predikat i en sats. Som verb räknar man dock också infinitiv, trots att en sådan verbform normalt inte kan fungera som predikat.
 - vibranto (vibrant)
 - En konsonant som bildas genom flera på varandra följande snabba blockeringar och avbrott.
 - vokalo (vokal)
 - Ett språkljud som frambringas utan blockering av luftströmmen, och som kan bära en accent.
 - vokativo (vokativ)
 - En satsdel som visar till vem uttalandet är riktat.
 - volitivo (volitiv)
 - Ett verbmodus som visar att handlingen eller tillståndet inte är verkligt utan bara eftersträvat.
 - vorteto (småord)
 - Ett ord som inte kräver ändelse utan kan förekomma i en sats som sådant.