Till sidans innehåll

Satsfunktionsändelsen N kallas ackusativändelse eller helt enkelt ackusativ. Den kan användas som ändelse efter olika slags ord.

  • substantiv: domodomon, hundohundon, virinovirinon, seĝojseĝojn, ekskursojekskursojn
  • adjektiv: ruĝaruĝan, grandagrandan, virinavirinan, verdajverdajn, knabajknabajn
  • personliga pronomen: mimin, ĝiĝin, iliilin, onionin, sisin
  • tabellord på U, O, och A: kiukiun, iuiun, ĉiujĉiujn, kiokion, ĉioĉion, iaian, nenianenian, tiajtiajn
  • rums-adverb och rums-tabellord på E:hejmehejmen, tietien, ieien

Ändelsen N står alltid efter en eventuell ändelse J: domojn, hundojn, virinojn, ruĝajn, grandajn, virinajn, kiujn, kiajn.

Om ett substantiv har ändelsen N, då ska också alla adjektiv och tabellord på U och A, som är epitet till detta subsstantiv, ha denna ändelse N:

  • grandan domon
  • domon ruĝan
  • tiun domon
  • tiajn domojn
  • tiun domon grandan
  • tian malgrandan domon antikvan
  • la malgrandajn domojn
  • domojn sen ĉiu ajn dubo tre antikvajn

Objektpredikativ ska däremot inte ha ändelsen N: Mi refarbis la flavajn seĝojn blankaj.

Ändelsen N kan ange:

Objekt

Objekt är det som direkt träffas av en handling. Det direkta objektet anges med ackusativändelsen N. Detta gör det möjligt att använda olika ordföljd.

Alla följande satser betyder i grunden samma sak: kato mordas hundon; kato hundon mordas; mordas kato hundon; mordas hundon kato; hundon kato mordas; hundon mordas kato (i samtliga fallen är det katten som biter, medan hunden blir utsatt för bitandet). På grund av ändelsen N är alla de sex likabetydande varianterna begripliga. Ordföljden beror bara på stil och smak.

Mi amas vin; mi vin amas; vin mi amas; vin amas mi; amas mi vin; amas vin mi. Alla sex varianterna har i grunden samma betydelse: Handlingen amas utförs av "mi", och kärleken, la amo, går till "vi".

En sats med objekt kan man omforma till en passiv sats.

Esti och liknande verb är inte handlingar som riktas mot något. En satsdel som hänger samman med esti, är inte objekt utan predikativ, som aldrig har ändelsen N: Tio estas tri seĝoj. Mi estas kuracisto. Ŝi fariĝis doktoro. Mia patro nomiĝas Karlo.

Verbets subjekt kan också stå efter predikatet. Vid vissa verb används en sådan ordföljd mycket ofta. Använd inte ändelsen N vid sådana subjekt:

  • Hieraŭ okazis grava afero. - I går skedde en viktig sak.

    Subjektet till handlingen okazis är grava afero. Säg inte: Hieraŭ okazis gravan aferon. Om man hör en sådan sats tvingas man att fråga sig, "kio okazis la gravan aferon". "Okazi" är inte en handling som går från en aktör till något som träffas av denna handling. Verbet "okazi" har bara en (huvudsaklig) aktör: det som sker. Denna aktör uppträder alltid som subjekt, och har alltså inte ändelsen N.

  • Restis nur unu persono. - Det återstod bara en person.

    Personen är den som utförde handlingen "resti". Säg inte: Restis nur unu personon.

  • Aperis nova eldono de la libro. - Det kom ut en ny utgåva av boken.

    Säg inte: Aperis novan eldonon de la libro.

  • Mankas al ni mono. - Det fattas pengar för mig.

    Säg inte: Mankas al ni monon.

Måttsord

Måttsadverbial och supplement har ofta ändelsen N.

Tidsmåttsord

En ändelse N vid ett tidsuttryck kan ange ett mått på varaktighet, tidsutdräkt eller frekvens. Sådana uttryck svarar på frågorna: kiel longe?, (dum) kiom da tempo?, kiel ofte? och liknande.

Oftast är en tidsmåttssatsdel med N ett adverb till verbet.

  • Mi veturis du tagojn kaj unu nokton. = ...dum du tagoj kaj unu nokto. - Jag reste två dagar och en natt. = ...under två dagar och en natt.
  • Li estas morte malsana, li ne vivos pli, ol unu tagon. - Han är dödssjuk, han kommer inte att leva mer än en dag.
  • La festo daŭris ok tagojn. - Festen fortsatte i åtta dagar.
  • Ŝi aĝis tridek jarojn. - Hon var trettio år gammal.
  • La horloĝo malfruas kvin minutojn. - Klockan går fem minuter efter.

En tidsmåttssatsdel med N kan också vara supplement till ett adjektiv eller adverb.

  • Li estis dudek du jarojn aĝa. = ...je dudek du jaroj aĝa. - Han var tjugotvå år gammal.
  • La parolado estis du horojn longa. - Samtalet var två timmar långt.
  • Tiu ĉi vojo estas milojn da kilometroj longa. - Denna resa är tusentals kilometer lång.
  • Unu momenton poste ŝi malaperis malantaŭ ili. - En stund senare försvann hon bakom dem.

    Unu momenton anger mängden av tid som förflöt efter att något hade skett.

  • Ŝi estas du jarojn kaj tri monatojn pli aĝa ol mi. - Hon är två år och tre månader äldre än jag.

En tidsmåttssatsdel med N kan också samspela med ett tidsadverb med post eller antaŭ för att tillsammans med det ange en tid: Du tagojn post tio ŝi forveturis Norvegujon. Det förflöt två dagar efter "tio".

Olika måttsord

Andra måttsord fungerer precis lika som tidsmåttsord. Det kan vara mått för rumslig längd, höjd, bredd, avstånd, djup, tyngd, kostnad osv. De svarar på frågorna kiom?, kiel multe?, kiel malproksime?, kiel longe?, kiel alte?, kiel profunde?, kiel peze? och liknande.

  • Ĝi kostas dek mil vonojn. - Den kostar tiotusen won.

    (Won är en koreansk valutaenhet.)

  • Vi devas kuri pli ol dek kilometrojn. - Du måste springa mer än tio kilometer.
  • La vojo larĝis dudek metrojn aŭ iom pli. - Vägen är tjugo meter bred eller lite mer.
  • La monto Everesto estas ok mil okcent kvardek ok metrojn alta. - Mount Everest är åttatusenåttahundrafyrtioåtta meter högt.
  • Ili staris nur kelkajn metrojn for de mi. - De står bara några meter från mig.
  • La domo estis ducent metrojn distanca. - Huset var tvåhundra meter bort.

Måttsord utan satsfunktionsmarkör

Ett måttsord kan också uppträda i en satsfunktion som saknar satsfunktionsmarkör: Dek jaroj estas tre longa tempo. Dek jaroj är här subjekt. Pasis du tagoj. Du tagoj fungerar här som subjekt.

Tidpunkt

En satsdel med ändelsen N kan vara ett adverbial som anger en tidpunkt. Ett sådant N-adverbial svarar på frågan kiam?, kiudate?, kiutage?, kiujare?, kiufoje? och liknande. Man kan säga att en sådan ändelse N är en ersättning för en tidspreposition, vanligen en:

  • Unu tagon estis forta pluvo. = En unu tago... - En dag var det ett häftigt regn.
  • Ĉiun monaton li flugas al Pekino. - Han flyger till Beijing varje månad.
  • Georgo Vaŝington estis naskita la dudek duan de Februaro de la jaro mil sepcent tridek dua. = ...en la dudek dua tago de Februaro... - George Washington föddes den 22 februari år 1732. =...den tjugoandra dagen i februari...

Vid namn på veckodagar visar ett substantiv i ackusativ en exakt känd dag: dimanĉon = "en certa konata dimanĉo", en viss känd söndag, även om man inte använder la. Adverbform av ett sådant dagsnamn visar normalt att det handlar om sådana dagar i allmänhet: dimanĉe = "en dimanĉoj, en ĉiu dimanĉo", om söndagarna, på söndagar: Mi alvenos en Lyon lundon la 30-an de Aŭgusto.

I timuttryck använder man je, speciellt om ordet horo är utelämnat, för att inte blanda ihop timmen med ett datum:

  • Tio okazis la dekan. = Detta hände dag tio i månaden.
  • Tio okazis je la deka. = Detta hände klockan 10 på dagen.

Tidpunkt utan funktionsmarkör

En tidpunkt kan också uppträda i en satsfunktion som inte får ha funktionsmarkör: Hodiaŭ estas sabato, kaj morgaŭ estos dimanĉo. Sabato och dimanĉo fungerar som subjekt.

Riktning

N-adverb och N-supplement kan ange riktning. Då svara de på frågorna till vilken plats?, i vilken riktning? och liknande.

En ensam ändelse N

  • Morgaŭ mi veturos Kinŝason. = ...al Kinŝaso. - I morgon ska jag resa till Kinshasa.
  • La vagonaro veturas de Tabrizo Teheranon. - Tåget far från från Tabriz till Teheran.

En ensam riktningsändelse N använder man bara när det handlar om en rörelse till det inre av något. Man säger inte iri muron, iri kuraciston, utan iri al muro, al kuracisto. I praktiken använder man ensamt riktnings-N nästan bara vid platsnamn (framför allt stadsnamn).

N med en, sur och sub

Riktningsändelsen N uppträder oftast tillsammans med en, sur och sub, de tre viktigaste platsprepositionerna. När en, sur och sub betecknar en enkel position använder man dem utan ändelsen N. Men om man vill visa att något rör sig till denna plats, då måste man lägga till en satsfunktionsmarkör som betecknar riktning. Teoretiskt kan man använda al (al en, al sur, al sub), men i praktiken använder man alltid ändelsen N.

  • sur la tablo - på bordet = befintlighet på bordetsur la tablon - på bordet = till en placering på bordet, till bordets yta.
  • sub la granda lito - under den stora sängen = placerad under den stora sängensub la grandan liton - in under den stora sängen = till en placering under den stora sängen
  • La hundo kuras en nia domo. - Hunden springer i vårt hus.

    Hunden är i vårt hus och springer där.

  • La hundo kuras en nian domon. - Hunden springer in i vårt hus.

    Hunden hade varit utanför huset men hade sprungit in i det.

  • Mi metis ĝin sur vian tablon. - Jag lade den på ditt bord.

    Den hade varit på en annan plats och jag flyttade den till bordsytan.

Vid andra rumsprepositioner än en, sur och sub använder man ofta inte riktningsändelsen N, utan låter sammanhanget visa att det handlar om en riktning. Men man kan alltså använda riktnings-N också vid andra rumsprepositioner, om detta bidrar till tydligheten.

  • La hirundo flugis trans la riveron, ĉar trans la rivero sin trovis aliaj hirundoj. - Svalan flög tvärs över floden, för på andra sidan floden fanns det andra svalor.
  • La sago iris tra lian koron.La sago plene penetris lian koron. - Pilen gick genom hans hjärta.≈ Pilen genomträngde hans hjärta fullständigt.

    Om man använder ändelsen N för riktning efter tra framhäver man att den genomgång som tra uttrycker är fullständig, och fortsätter ut från platsen.

  • La vojo kondukis preter preĝejon. - Vägen ledde förbi kyrkan.

    Om man använder riktningsändelsen N efter preter, framhäver man att förbirörelsen går bort förbi saken i fråga.

  • Siajn brakojn ŝi metis ĉirkaŭ mian kolon. - Sina armar la hon om mig.

    Man använder ibland ĉirkaŭ + ändelsen N också för att visa en rörelse till en plats som man når genom att röra sig runt något annat: Li kuris ĉirkaŭ la angulon de la domo. Han sprang runt husknuten.

  • Li kuris kontraŭ la muron kaj vundis sin. - Han sprang mot muren och skadade sig.

    För att visa att en rörelse, som sker mot något, når sitt mål eller sammanträffar med det, kan man använda kontraŭ plus ändelsen N.

  • Gardu vin, ke vi ne venu plu antaŭ mian vizaĝon. = ...al loko antaŭ mia vizaĝo. ...al antaŭ mia vizaĝo. - Passa dig så att du inte vidare kommer inför min åsyn. = ...till en plats framför mitt ansikte. ...Till framför mitt ansikte.
  • Mi estis en la urbo kaj iris poste ekster ĝin. = ...al ekster ĝi. - Jag var i staden och gick efteråt utanför den. = ... till en plats utanför den.
  • Li iris inter la patron kaj la patrinon. - Hon gick in mellan far och mor.

    Målet för gåendet var en plats mellan far och mor.

  • Morgaŭ mi venos ĉe vin. - I morgon ska jag komma till dig.

    Traditionellt föredrar man:Morgaŭ mi venos al vi.

I vissa fall brukar man inte använda riktningsändelsen N, eftersom det egentliga målet är ett underförstått uttryck. Detta uttryck skulle ha ändelsen N, om man tog med det.

  • Jakob enfosis ilin sub la kverko. - Jakob grävde ner dem under eken.

    Det egentliga målet är marken: Jakob enfosis ilin en la grundon sub la kverko.

  • Oni metis antaŭ mi manĝilaron. = Oni metis sur la tablon antaŭ mi manĝilaron. - Man la fram ett bordskuvert framför mig. = Man la fram ett bordskuvert på bordet framför mig.

Det vore dock inte fel att säga sub la kverkon och antaŭ min, eftersom båda dessa uttrycken kan ses som mål i dessa fraser.

Platsprepositioner används ofta överförd betydelse. Något abstrakt, icke-rumsligt, uttrycks som ett läge. Också då kan man använda ändelsen N för att uttrycka en figurativ riktning, exempelvis: Mi ŝanĝos ilian malĝojon en ĝojon.

Vissa prepositioner visar i sig själva på en riktning: al, ĝis, el och de. Dessa prepositioner betecknar aldrig ett läge. Efter dem ska man inte använda ändelsen N: al la urbo, ĝis la fino, el la lernejo, de la komenco.

N efter platsadverb

Man kan sätta ändelsen N också efter platsadverb med ändelsen E, och efter tabellord för plats, för att ange riktning mot en plats:

  • hejme = hemma, i hemmet → hejmen = hem, till hemmet
  • urbe = i staden → urben = till staden
  • ekstere = ute, utanför något → eksteren = ut, utanför något
  • tie = där, på den där platsen → tien = dit, till den där platsen, i den där riktningen
  • kie = var, på vilken plats → kien = vart, till vilken plats, i vilken riktning
  • ĉie = på varje plats → ĉien = till varje plats
  • ie = på någon plats → ien = till någon plats, i någon riktning
  • nenie = på ingen plats → nenien = till ingen plats, i ingen riktning

För andra betydelser

N-adverbial och N-supplement betecknar oftast mått, tidpunkt eller riktning, men ibland har en sådan N-satsdel en någon annan funktion, en som man normalt använder preposition för.

  • Mi ridas je lia naiveco. = Mi ridas pro lia naiveco. = Mi ridas lian naivecon. - Jag skrattar åt hans naivitet.
  • Neniam ŝi miros pri/pro sia propra malaltiĝo.Neniam ŝi miros sian propran malaltiĝon. - Aldrig ska hon förvånas över sin egen nedgång.

Teoretiskt kan man alltid ersätta en preposition med N om innebörden inte blir oklar. Särskilt ofta använder man N i stället för je. Klarhetsregeln gör det dock nästan alltid omöjligt att använda N i stället för prepositionerna de och el, som uttrycker en rörelse bort från något, eftersom N själv är en funktionsindikator för en rörelse mot något. Ibland träffar man dock på fraser som: Ili eliris la buson. Då är ändelsen N objekt: la buso är objekt till handlingen "eliri". Det är mycket klarare, och därför rekommendabelt, att säga: Ili eliris el la buso.

Ackusativ och egennamn

För helt Esperantoanpassade egennamn använder man ackusativ helt enligt dom tidigare visade reglerna:

  • Mi vidis Karlon. - Jag ser Karl.
  • Elizabeton mi renkontis hieraŭ en la urbo. - Elizabeth mötte jag igår i stan.
  • Tokion ni tre ŝatas. - Vi tycker mycket om Tokyo.

Icke-Esperantoanpassade egennamn kan förekomma utan O-ändelse. För dessa namn kan man också utelämna N-ändelsen, även när satsdelen i princip innebär denna ändelse:

  • Ni renkontis Zminska. - Vi mötte Zminska.

    Ett polskt namn fungerar som objekt, men utan N-ändelse.

  • Ŝi ludis la Prière d'une vierge. - Hon spelade Prière d'une vierge.

    Ett franskt namn på musikstycket fungerar som objekt, men utan N-ändelse.

  • Li admiras Zamenhof. - Han beundrar Zamenhof.

    Namnet Zamenhof fungerar som objekt utan N-ändelse.

Om namnet kan ta ändelsen N (om det slutar på en vokal) då kan man naturligtvis lägga till denna ändelse. Man kan också lägga till ändelsen O till ett främmande namn. Om man använder ändelsen O kan man också använda ändelsen N, om satsfunktionen så kräver. Man kan också lägga till en titel eller ett liknande uttryck, som kan motta ändelsen N.

  • Ĉu vi konas Anna? - Känner du Anna?

    Namnet Anna fungerar som objekt utan ändelse N.

  • Ĉu vi konas Annan? - Känner du Anna?

    Namnet Anna fungerar som objekt med ändelsen N.

  • Ĉu vi konas mian amikinon Anna? - Känner du min väninna Anna?

    Anna är namnapposition (bestämmande tillägg) till mian amikinon, och ska aldrig ha ändelsen N här.

  • Li renkontis Vigdís Finnbogadóttir. - Han mötte Vigdis Finnbogadottir.

    Det isländska namnet Vigdís Finnbogadóttir fungerar som objekt utan esperanto-ändelser.

  • Li renkontis Vigdíson Finnbogadóttir. - Han mötte Vigdis Finnbogadottir.

    Förnamnet har ändelserna O och N. Ofta esperantifierar man bara en persons förnamn, eller lägger till ändelsen O till förnamnets icke-esperantifierade form, men lämnar ett eventuellt efternamn i sin oförändrade form utan esperanto-ändelse. Ändelsen N använder man då bara på förnamnet. Detta är dock ingen regel, bara det brukliga. (Man kan också skriva Vigdís-on med bindestreck.)

  • Li renkontis prezidanton Vigdís Finnbogadóttir. - Han mötte presidenten Vigdis Finnbogadóttir.
Tillbaka till toppen