Satsfunktionsändelsen N kallas ackusativändelse eller helt enkelt ackusativ. Den kan användas som ändelse efter olika slags ord.

• substantiv: domo → domon, hundo → hundon, virino → virinon, seĝoj → seĝojn, ekskursoj → ekskursojn
• adjektiv: ruĝa → ruĝan, granda → grandan, virina → virinan, verdaj → verdajn, knabaj → knabajn
• personliga pronomen: mi → min, ĝi → ĝin, ili → ilin, oni → onin, si → sin
• tabellord på U, O, och A: kiu → kiun, iu → iun, ĉiuj → ĉiujn, kio → kion, ĉio → ĉion, ia → ian, nenia → nenian, tiaj → tiajn
• rums-adverb och rums-tabellord på E:hejme → hejmen, tie → tien, ie → ien

Ändelsen N står alltid efter en eventuell ändelse J: domojn, hundojn, virinojn, ruĝajn, grandajn, virinajn, kiujn, kiajn.

Om ett substantiv har ändelsen N, då ska också alla adjektiv och tabellord på U och A, som är epitet till detta subsstantiv, ha denna ändelse N:

Objektpredikativ ska däremot inte ha ändelsen N: Mi refarbis la flavajn seĝojn blankaj.

Ändelsen N kan ange:

• objekt
• mått
• tidpunkt
• riktning
• andra betydelser

Objekt

Objekt är det som direkt träffas av en handling. Det direkta objektet anges med ackusativändelsen N. Detta gör det möjligt att använda olika ordföljd.

Alla följande satser betyder i grunden samma sak: kato mordas hundon; kato hundon mordas; mordas kato hundon; mordas hundon kato; hundon kato mordas; hundon mordas kato (i samtliga fallen är det katten som biter, medan hunden blir utsatt för bitandet). På grund av ändelsen N är alla de sex likabetydande varianterna begripliga. Ordföljden beror bara på stil och smak.

Mi amas vin; mi vin amas; vin mi amas; vin amas mi; amas mi vin; amas vin mi. Alla sex varianterna har i grunden samma betydelse: Handlingen amas utförs av "mi", och kärleken, la amo, går till "vi".

En sats med objekt kan man omforma till en passiv sats.

Esti och liknande verb är inte handlingar som riktas mot något. En satsdel som hänger samman med esti, är inte objekt utan predikativ, som aldrig har ändelsen N: Tio estas tri seĝoj. Mi estas kuracisto. Ŝi fariĝis doktoro. Mia patro nomiĝas Karlo.

Verbets subjekt kan också stå efter predikatet. Vid vissa verb används en sådan ordföljd mycket ofta. Använd inte ändelsen N vid sådana subjekt:

Måttsord

Måttsadverbial och supplement har ofta ändelsen N.

Tidsmåttsord

En ändelse N vid ett tidsuttryck kan ange ett mått på varaktighet, tidsutdräkt eller frekvens. Sådana uttryck svarar på frågorna: kiel longe?, (dum) kiom da tempo?, kiel ofte? och liknande.

Oftast är en tidsmåttssatsdel med N ett adverb till verbet.

En tidsmåttssatsdel med N kan också vara supplement till ett adjektiv eller adverb.

En tidsmåttssatsdel med N kan också samspela med ett tidsadverb med post eller antaŭ för att tillsammans med det ange en tid: Du tagojn post tio ŝi forveturis Norvegujon. Det förflöt två dagar efter "tio".

Olika måttsord

Andra måttsord fungerer precis lika som tidsmåttsord. Det kan vara mått för rumslig längd, höjd, bredd, avstånd, djup, tyngd, kostnad osv. De svarar på frågorna kiom?, kiel multe?, kiel malproksime?, kiel longe?, kiel alte?, kiel profunde?, kiel peze? och liknande.

Måttsord utan satsfunktionsmarkör

Ett måttsord kan också uppträda i en satsfunktion som saknar satsfunktionsmarkör: Dek jaroj estas tre longa tempo. Dek jaroj är här subjekt. Pasis du tagoj. Du tagoj fungerar här som subjekt.

Tidpunkt

En satsdel med ändelsen N kan vara ett adverbial som anger en tidpunkt. Ett sådant N-adverbial svarar på frågan kiam?, kiudate?, kiutage?, kiujare?, kiufoje? och liknande. Man kan säga att en sådan ändelse N är en ersättning för en tidspreposition, vanligen en:

Vid namn på veckodagar visar ett substantiv i ackusativ en exakt känd dag: dimanĉon = "en certa konata dimanĉo", en viss känd söndag, även om man inte använder la. Adverbform av ett sådant dagsnamn visar normalt att det handlar om sådana dagar i allmänhet: dimanĉe = "en dimanĉoj, en ĉiu dimanĉo", om söndagarna, på söndagar: Mi alvenos en Lyon lundon la 30-an de Aŭgusto.

I timuttryck använder man je, speciellt om ordet horo är utelämnat, för att inte blanda ihop timmen med ett datum:

Tidpunkt utan funktionsmarkör

En tidpunkt kan också uppträda i en satsfunktion som inte får ha funktionsmarkör: Hodiaŭ estas sabato, kaj morgaŭ estos dimanĉo. Sabato och dimanĉo fungerar som subjekt.

Riktning

N-adverb och N-supplement kan ange riktning. Då svara de på frågorna till vilken plats?, i vilken riktning? och liknande.

En ensam ändelse N

En ensam riktningsändelse N använder man bara när det handlar om en rörelse till det inre av något. Man säger inte iri muron, iri kuraciston, utan iri al muro, al kuracisto. I praktiken använder man ensamt riktnings-N nästan bara vid platsnamn (framför allt stadsnamn).

N med en, sur och sub

Riktningsändelsen N uppträder oftast tillsammans med en, sur och sub, de tre viktigaste platsprepositionerna. När en, sur och sub betecknar en enkel position använder man dem utan ändelsen N. Men om man vill visa att något rör sig till denna plats, då måste man lägga till en satsfunktionsmarkör som betecknar riktning. Teoretiskt kan man använda al (al en, al sur, al sub), men i praktiken använder man alltid ändelsen N.

Vid andra rumsprepositioner än en, sur och sub använder man ofta inte riktningsändelsen N, utan låter sammanhanget visa att det handlar om en riktning. Men man kan alltså använda riktnings-N också vid andra rumsprepositioner, om detta bidrar till tydligheten.

I vissa fall brukar man inte använda riktningsändelsen N, eftersom det egentliga målet är ett underförstått uttryck. Detta uttryck skulle ha ändelsen N, om man tog med det.

Det vore dock inte fel att säga sub la kverkon och antaŭ min, eftersom båda dessa uttrycken kan ses som mål i dessa fraser.

Platsprepositioner används ofta överförd betydelse. Något abstrakt, icke-rumsligt, uttrycks som ett läge. Också då kan man använda ändelsen N för att uttrycka en figurativ riktning, exempelvis: Mi ŝanĝos ilian malĝojon en ĝojon.

Vissa prepositioner visar i sig själva på en riktning: al, ĝis, el och de. Dessa prepositioner betecknar aldrig ett läge. Efter dem ska man inte använda ändelsen N: al la urbo, ĝis la fino, el la lernejo, de la komenco.

N efter platsadverb

Man kan sätta ändelsen N också efter platsadverb med ändelsen E, och efter tabellord för plats, för att ange riktning mot en plats:

För andra betydelser

N-adverbial och N-supplement betecknar oftast mått, tidpunkt eller riktning, men ibland har en sådan N-satsdel en någon annan funktion, en som man normalt använder preposition för.

Teoretiskt kan man alltid ersätta en preposition med N om innebörden inte blir oklar. Särskilt ofta använder man N i stället för je. Klarhetsregeln gör det dock nästan alltid omöjligt att använda N i stället för prepositionerna de och el, som uttrycker en rörelse bort från något, eftersom N själv är en funktionsindikator för en rörelse mot något. Ibland träffar man dock på fraser som: Ili eliris la buson. Då är ändelsen N objekt: la buso är objekt till handlingen "eliri". Det är mycket klarare, och därför rekommendabelt, att säga: Ili eliris el la buso.

Ackusativ och egennamn

För helt Esperantoanpassade egennamn använder man ackusativ helt enligt dom tidigare visade reglerna:

Icke-Esperantoanpassade egennamn kan förekomma utan O-ändelse. För dessa namn kan man också utelämna N-ändelsen, även när satsdelen i princip innebär denna ändelse:

Om namnet kan ta ändelsen N (om det slutar på en vokal) då kan man naturligtvis lägga till denna ändelse. Man kan också lägga till ändelsen O till ett främmande namn. Om man använder ändelsen O kan man också använda ändelsen N, om satsfunktionen så kräver. Man kan också lägga till en titel eller ett liknande uttryck, som kan motta ändelsen N.