Småorden kaj, aŭ, sed, plus, minus och nek är konjunktioner. Angående nek läs i förklaringarna om negation.

Kaj

Kaj binder samman två saker som har samma funktion i satsen:

Om det är fler än två saker med samma funktion, lägger man vanligen kaj bara före den sista, framför allt om det är en mycket lång uppräkning. Där det saknas kaj, kan man göra en liten paus i uttalet. I skrift sätter man ett komma där:

I talspråksstil utelämnar man ibland kaj helt och hållet:

För att framhäva och vidhålla något kan man använda kaj före alla sakerna, även framför den första.

Olika slags relationer mellan sammanbundna satser.

När satser är förbundna med kaj, kan denna förbindelse representera olika betydelserelationer. Vilken relationen är måste man förstå utifrån sammanhanget.

Aŭ

Aŭ fungerar liksom kaj. Det kan binda samman samma saker på samma sätt, men aŭ visar att de sammanförda sakerna är alternativ. Aŭ visar att man kan välja mellan de sammanförda sakerna, eller att det är osäkert vilken av dem som gäller.

Normalt är aŭ exkluderande (uteslutande). Det betyder att bara ett av alternativen kan gälla. Ibland är dock aŭ inkluderande. Då är det tillåtet att välja mer än ett av alternativen (eventuellt rent av alla). Om aŭ är inkluderande eller exkluderande visas av sammanhanget. För att framhäva att aŭ är exkluderande kan man använda aŭ före varje alternativ. För att visa att aŭ är inkluderande använder man ibland, speciellt i skriftspråk, uttrycket kaj/aŭ: La vojaĝo okazos per trajno kaj/aŭ buso. = La vojaĝo okazos per trajno aŭ buso, aŭ per trajno kaj buso. La vojaĝo okazos per trajno aŭ buso aŭ ambaŭ. Normalt använder man inte kaj/aŭ i talspråk, bara i skrift. Det verkar vara värt att undvika kaj/aŭ också i skrift. Det är bättre att uttryckligen säga att det är möjligt att välja alla alternativen.

Sed

Konjunktionen sed binder ihop satser eller satsdelar, och visar att de på något sätt står i motsättning till varandra:

Sed uppträder ofta tillsammans med tamen, som då framhäver kontrasten:

Om man använder tamen, kan man ofta lika gärna använda kaj i stället för sed, eftersom kontrasten uttrycks tillräckligt tydligt av tamen:

Tamen fungerar normalt som adverbial, medan sed är konjunktion. Därför uppträder sed i början av sin sats, medan tamen kan uppträda på olika platser inne i satsen. Ibland uppträder tamen dock i början av en huvudsats, som är mycket nära förbunden till den föregående huvudsatsen. Då får tamen ett slags konjunktionsfunktion. Tamen är då i praktiken likabetydande med sed. Man kan också säga att sed eller kaj är underförstådda: Li estas tre ekkolerema kaj ekscitiĝas ofte ĉe la plej malgranda bagatelo; tamen li estas tre pardonema, li ne portas longe la koleron kaj li tute ne estas venĝema. Han är mycket argsint och blir ofta upprörd av minsta småsak; dock är han mycket förlåtande och inte alls hämndlysten.

Plus och minus

Småorden plus och minus används framför allt i matematiska och liknande uttryck för att presentera symbolerna + (plus) och - (minus). Plus visar addition, positivitet och liknande. Minus visar subtraktion, negativitet och liknande.

Men ibland används plus som konjunktion i stället för kaj, då det är frågan om ett tillägg eller liknande. Minus kan på liknande sätt ersätta sed ne, då det är frågan om subtraktion eller liknande:

Ibland används plus och minus som prepositioner, liknande kun och sen, alltså alltid utan ändelse N efteråt. Det är dock att föredra att alltid använda plus och minus som konjunktioner, enligt exemplen ovan, och sätta ut ändelsen N när funktionen i satsen kräver det.

Konjunktioner mellan ordfragment

Ibland använder man, i synnerhet i skriftspråk, kaj för att binda ihop två eller flera element i ett sammansatt ord, för att förkorta satsen:

Dessa satser är ganska onaturliga. Allmänt avråder man från dem, speciellt när de innehåller ordstumpar utan ändelse, vilket normalt inte går för sig i esperanto. Man ska hellre använda andra medel för att förkorta: