Ordklasser
Det finns två slags ord i Esperanto: ändelseord och småord:
Ändelseord
De flesta orden i Esperanto är ändelseord. Ett ändelseord består av en ordstam (eller flera ordstammar) + ordklassändelse, tex.: patr/o, roz/o, sun/o, am/o, kol/tuk/o, san/a, verd/a, hel/ruĝ/a, eg/e, aparten/i, bril/as, est/os, rond/ir/as
Ordstammar uttrycker ytterst olika saker: djur, människor, händelser, kvalitéer, abstraktioner, konkretiseringar osv. En ordstam kan inte uppträda ensam som ett ord, utan behöver en ändelse. Det finns nio ordskapande ändelser: O, A, E, I, AS, IS, OS, US och U. Om man lägger till någon av dessa ändelser till en ordstam, blir det ett ord. I princip kan varje ordstam acceptera varje ändelse: hom/o, hom/a, hom/e, hom/i, hom/as osv, blu/o, blu/a, blu/e, blu/i, blu/as osv, kur/o, kur/a, kur/e, kur/i, kur/as osv.
Några ordstammar används främst i ordsammansättningar. Man kallar dessa affix: EBL, UL, MAL, GE osv.
Ett småord behöver ingen ändelse, utan kan uppträda i en sats som det är. Småorden är en begränsad grupp av ord, som anger mycket basala ideer, grammatiska relationer och så vidare. De är framför allt prepositioner, tex al, de, en; personliga pronomen, tex mi, vi, ŝi; substantiviska småord och adjektiviska småord, tex kiu, tiu, kio, tio, kia, tia, kies, ties, ambaŭ; räkneord, tex unu, du, tri, dek, cent; konjunktioner, tex kaj, aŭ; subjunktioner, tex ke, ĉu, se; adverb, tex kie, tie, for, kiam, tiam, baldaŭ, hodiaŭ, kial, tial, kiel, tiel, kiom, tiom, ankaŭ, eĉ, jes, ne; interjektioner, tex adiaŭ, bis, ho.
45 av småorden verkar ha ett slags ändelser, verkar vara sammansatta, men är osammansatta: tio, tia, kio, kie, iu, iel, ĉiam, ĉiom, nenial, nenies och andra. Dessa småord kallar man tabellord (eller korrelativer).
Satsdelar
En sats är en rad med ord, som tillsammans uttrycker en tanke. En satsdel är ett ord eller en grupp av ord, som fungerar som en enhet i en sats.
Den viktigaste satsdelen är predikatet. Det är ett verb med någon av ändelserna AS, IS, OS, US eller U (normalt inte I): iras, sidis, batos, vidus, pensu osv. Ett predikat visar vilken sorts händelse eller tillstånd som satsen beskriver.
Predikatet är satsens centrum. Alla andra (huvud)delar i satsen relaterar på olika sätt till predikatet. De har olika funktioner i satsen, till exempel subjekt, objekt, adverbial, vokativ, predikativ.
-
La junulo legas libron. - Ynglingen läser en bok.
Verbet läser är predikat. Ynglingen är subjekt. En bok är objekt. Subjektets betydelse i satsen visas genom frånvaro av betydelsemarkör (med nominativ). Objektets betydelse i satsen framgår av närvaro av ackusativändelsen -N.
-
Ŝi veturis tutan tagon per sia aŭto. - Hon åkte hela dagen med sin bil.
Satsdelen tutan tagon är ackusativadverbial, som visar hur länge handlingen fortsatte. Satsdelen per sia aŭto är prepositionsadverbial, som ger upplysning om det hjälpmedel, som man använder för handlingen. Det första adverbialets funktion i satsen visas av ackusativändelsen -N. Det andra adverbialets funktion visas av prepositionen per.
-
Andreo, ĉu vi renkontis Paŭlon hodiaŭ? - Andre, mötte du Paul idag?
Satsdelen Andreo är vokativ.
-
La apartamento de Andreo estas malgranda. - Andreos bostad är liten.
Satsdelen malgranda är subjektpredikativ. Den beskriver subjektet la apartamento genom förmedling av predikatsverbet estas:
Det finns tre medel att visa satsfunktion: nominativ, ackusativändelsen N och prepositioner.
En satsdel består av ett huvudord, till vilket olika beskrivningar kan vara tillagda:
-
Andreo loĝas en bela apartamento kun du ĉambroj. - Andreo bor i en vacker lägenhet med två rum.
I platsadverbialet är apartamento huvudord. Därtill innehåller adverbialet ett adjektiv, bela, som är epitet till huvudordet, och en satsdel kun du ĉambroj, som är supplement till substantivet apartamento. (Den underordnade satsdelen kun du ĉambroj relaterar inte direkt till predikatet, utan är endast en del av adverbialet en bela apartamento kun du ĉambroj.)