Bestämningar är småord som sätts framför en substantivisk satsdel för att definiera ifrågavarande saks identitet. Den viktigaste bestämningen är den bestämda artikeln la.
La — bestämd artikel
Småordet la visar att man talar om en särskild sak som den tilltalade känner.
Man sätter inte ändelser till la, vare sig J eller N:
- la domo = det av dig kända huset
- la bela junulino = den av dig kända vackra ungmön
- la junulinoj = de av dig kända ungmörna
- la altaj montoj = de av dig kända höga bergen
- la ruĝajn krajonojn = de av dig kända rödpennorna
Man kan i vissa fall använda den förkortade apostrofformen l'.
La står före andra epitet till substantivet. En eventuell preposition sätter man före la:
- en la domo
- ĉe la bela junulino
- pri la altaj domoj
Enskilda saker
När det handlar om enskilda saker (inte om sort, slag, art) anger la att den talande antar att den tilltalade känner saken. La betyder då mer eller mindre "du vet om vilken eller vilka jag talar".
Frånvaro av la (eller annan bestämning) anger att den talande antar att den tilltalade inte känner saken. Att bestämning saknas betyder mer eller mindre "du vet inte om vilken eller vilka jag talar". Avsaknad av bestämning kan också beteckna att identiteten är oviktig. Det är alltså lika viktigt att låta bli att använda la som det är att använda la.
-
La rozo apartenas al Teodoro. - Rosen tillhör Theodor.
Den talande antar att den lyssnande kan förstå vilken ros det handlar om.
-
Al Teodoro apartenas rozo. - Till Teodor hör en ros.
Nu handlar det om en ros som den lyssnande inte känner.
-
Domo brulas! - Ett hus brinner!
Ett speciellt hus brinner, men den talande är inte säker på om den lyssnande vet vilket hus det handlar om, eller kanske inte ens den talande vet vilket hus som brinner.
-
La domo brulas! - Huset brinner!
Den talande vill informera om att det speciella hus nu brinner som lyssnaren antagligen känner (kanske hans hem).
-
Venis multaj gastoj al via festo, ĉu ne? - Det kom många gäster till din fest, eller hur?
Gästerna var ju vissa särskilda individer, men här tjänar satsdelen multaj gastoj bara till att informera om mängden av gäster. Deras identitet som individer eller grupp är oviktig.
Tidigare nämnd
Normalt är någonting känt därför att man redan tidigare har nämnt det. La anger då att man på nytt nämner något redan omtalat. Att inte använda la betyder att man för in något nytt i berättelsen:
-
Mi havas grandan domon. La domo havas du etaĝojn. - Jag har ett stort hus. Huset har två våningar.
Vid det första omnämnandet vet lyssnaren fortfarande inte vilket hus det handlar om. Därför använder talaren inte la. Vid det andra omnämnandet lägger talaren till la för att visa att det handlar om det nyssnämnda huset. Om han då inte skulle ha använt la hade lyssnaren tvingats anta att det var frågan om ett annat hus än det nyss nämnda, eller om ett hus i allmänhet (vilket hus som helst).
-
En tiu ĉi skatolo estas frukto. La frukto estas ronda. - I den här lådan är det en frukt. Frukten är rund.
Först används frukto (utan la) för att införa en ny sak. Lyssnaren vet alltså att det finns en frukt i lådan. Efteråt kan talaren fortsätta att tala om samma frukt med hjälp av orden la frukto.
-
Mi havas tri infanojn. La infanoj ofte ĝojigas min. - Jag har tre barn. Barnen gläder mig ofta.
La visar att det återigen handlar om de redan nämnda barnen.
-
Sur la strato iris tri viroj. Ili aspektis kiel friponoj. Subite la tri friponoj malaperis en bankon. Ŝajnis, ke la banko estas prirabota. - På gatan gick tre män. De såg ut som skälmar. Plötsligt försvann de tre skälmarna in i en bank. Det såg ut som om banken skulle bli rånad.
Efter det första omnämnandet av de tre männen, och informationen att de såg ut som skälmar, kan man helt enkelt kalla dem la (tri) friponoj. Satsdelen la (tri) friponoj fungerar som ett tillfälligt egennamn för just dessa tre män. Efter det första omnämnandet av banken kan man kalla den la banko.
Det är inte nödvändigt att använda precis samma ord för att kunna tala om samma sak med la:
-
Tre malproksime de ĉi tie loĝis reĝo, kiu havis dek unu filojn kaj unu filinon, Elizon. La dek unu fratoj iradis en la lernejon kun stelo sur la brusto kaj sabro ĉe la flanko. - Långt borta härifrån bodde en kung, som hade elva söner och en dotter, Elizo. De elva bröderna gick till skolan med stjärna på bröstet och sabel vid sidan.
Fastän man först betecknar dem med ordet filoj kan man senare kalla dem la (dek unu) fratoj.
Indirekt nämnd, möjlig att gissa
Ofta är något känt, eftersom något annat tidigare nämnt klargör dess existens, eller för att den lyssnande har tillräcklig kunskap om världen.
-
Mi aĉetis aŭton, sed la motoro ne funkcias. - Jag köpte en bil, men motorn fungerade inte.
Motorn är inte själv direkt nämnd, bara bilen, men eftersom varje bil normalt har en motor, kan den lyssnande förstå att det handlar om den nämnda bilens motor. Man skulle också kunna säga ĝia motoro, dess motor, vilket vore ännu klarare.
-
Mi manĝas per la buŝo kaj flaras per la nazo. - Jag äter med munnen och luktar med näsan.
Den lyssnande vet att den talande är en människa, och att en människa har en mun och en näsa. La buŝo och la nazo är alltså det samma som mia buŝo och mia nazo. Man skulle kanske kunna utelämna la,
Fullständigt beskriven
Satsdelar kan ha epitet eller supplement, som begripliggör vad det handlar om:
-
Jen kuŝas la ĉapelo de la patro. - Där ligger fars hatt.
Supplementet de la patro klargör vilken hatt det handlar om. Man underförstår att far har bara en hatt. Om man inte använde la skulle man tvingas anta att den bara är en av fars flera hattar.
-
Por la hodiaŭa tago mi ricevis duoblan pagon. - För i dag fick jag dubbel betalning.
Epitetet hodiaŭa förklarar fullständigt om vilken dag det handlar.
-
Mi redonas al vi la monon, kiun vi pruntis al mi. - Jag ger dig tillbaka pengarna, som du lånade mig.
Bisatsen kiun vi pruntis al mi förklarar fullständigt vilka pengar det handlar om.
-
Mi vojaĝis al la urbo Pekino. - Jag reste till staden Peking.
Namnet Pekino identifierar fullständigt staden.
I direkt åsyn
En sak kan vara känd på grund av att den lyssnande ser direkt på den, eller på annat sätt märker den.
-
La domo estas vere bela. - Huset är verkligen vackert.
Så kan man säga när de som samtalar bägge ser på huset.
-
La floroj odoras tre bone. - Blommorna doftar gott.
Så kan man säga när den lyssnande själv ser eller känner lukten av blommorna, och därför lätt förstår om vilka blommor det handlar.
Allmänt känd, unik
En sak kan vara känd därför att den är helt unik, eftersom det bara finns en sådan sak, eller eftersom den är så enastående eller speciell att det bara kan handla om den:
-
La ĉielo estas blua. - Himlen är blå.
Alla vet att det existerar en himmel. Man kan därför helt enkelt kalla den la ĉielo.
-
La prezidanto de Usono diris, ke... - USA:s president sade att...
Den talande antar att lyssnaren vet att USA har en president, och bara en. Därför kan man kalla honom la prezidanto de Usono.
Slag, sort, art
Ofta används substantiv för att tala om en sort, för att säga hur någonting är. Man kan göra det på flera sätt: utan la, med la, i singularis eller i pluralis. Man kan ofta använda vilket sätt som helst, efter behag eller beroende på stilen.
Oftast använder man inte artikel när man talar om en sort. Man liksom betraktar sorten som en okänd individ, eller som en individ vars identitet inte är viktig.
-
Leono estas besto. - Lejon är ett djur.
Man vill säga att lejon är en av flera djurarter, inte en växtart eller något annat.
-
Rozo estas floro kaj kolombo estas birdo. - Ros är en blomma och duva är en fågel.
Det handlar om arter, inte om individer.
-
Karlo estas kuracisto. - Karl är läkare.
Ordet kuracisto tjänar inte till att identifiera utan för att säga vilket yrke Karl har.
-
Elizabeto estas patrino de tri infanoj. - Elizabet är mor till tre barn.
Satsdelen patrino de tri infanoj används inte för att visa vem Elizabet är, utan för att informera vad för slags människa hon är.
-
Akvo bolas je cent gradoj. - Vatten kokar vid hundra grader.
Man talar inte om en speciell samling av vatten, utan om ämnet vatten i allmänhet.
Ibland ser man en art som en föreställd känd individ, och använder la. Det är ganska vanligt i formell eller filosofisk stil. I dessa fall handlar det klart om hela kategorin:
-
La gitaro estas tre populara instrumento. - Gitarren är ett mycket populärt instrument.
Man presenterar instrumentslaget som om det handlade om ett visst känt instrument. Det vore också möjligt med:Gitaro estas...
-
La kato preferas varman klimaton. - Katten föredrar ett varmt klimat.
Man presenterar djurslaget som ett känt individuellt djur. Man skulle också kunna säga: Kato preferas...
-
La urso troviĝas kaj en Eŭropo kaj en Ameriko. - Björnen finns både i Europa och i Amerika.
Uttalandet skulle inte kunna stämma i fråga om en enskild björn. Därför kan man inte säga: Urso troviĝas kaj en Eŭropo kaj en Ameriko.
-
La saĝulo havas siajn okulojn en la kapo, kaj la malsaĝulo iras en mallumo. La saĝulo = ĉiuj saĝuloj. La malsaĝulo = ĉiuj malsaĝuloj. - Den vise har ögon i huvudet och den fåvitske går i mörker. Den vise = alla visa. Den fåvitske = alla fåvitska.
Om ett substantiv uppträder som predikativ får man absolut inte använda la, om det handlar bara om slag: Karlo estas advokato. Om man säger Karlo estas la advokato, då är betydelsen "Karl är denna speciella advokat som jag känner" eller "Karl är den advokat som jag talar om nu" eller något liknande.
Om det handlar om saker som kan räknas, då kan man också presentera slaget med hjälp av ett ord i pluralis. När man talar om sorter är skillnaden mellan singularis och pluralis ofta oviktig.
- Leonoj estas bestoj. = Leono estas besto.
- Rozoj estas floroj kaj kolomboj estas birdoj.
- La leonoj estas bestoj.
- La rozoj estas floroj kaj la kolomboj estas birdoj.
Förbud mot la
Använd inte la vid en satsdel som har en annan bestämning. Andra bestämningar är possessiva pronomen, tabellord på U, A eller ES, småordet ambaŭ, och det halvbestämda unu:
-
Mia dorso doloras. - Min rygg smärtar.
Inte: La mia dorso doloras. (Men det är ju möjligt med la mia/via... om det inte uppträder ett substantiv efteråt.)
-
Tiu domo estas granda. - Det där huset är stort.
Inte: La tiu domo estas granda.
-
Ĉiuj gastoj jam venis. - Alla gäster har kommit.
Inte: Ĉiuj la gastoj jam venis. Inte heller: La ĉiuj gastoj jam venis.
-
Mi ŝatas ĉiajn legomojn. - Jag tycker om alla grönsaker.
Inte: Mi ŝatas la ĉiajn legomojn.
-
Kies gasto mi estas, ties feston mi festas. - Den vars gäst jag är, dess fest jag firar.
Inte: La kies gasto... la ties festo...
-
Mi legis ambaŭ librojn. - Jag läste båda böckerna.
Inte: Mi legis la ambaŭ librojn. Inte heller: Mi legis ambaŭ la librojn.
Använd inte la före vokativ:
-
Kelnero, alportu al mi glason da biero! - Kypare, hämta till mig ett glas öl!
Säg inte: La kelnero, alportu...
La i stället för possessivt pronomen.
Ofta använder man la i stället för possessivt pronomen om sammanhanget klart visar vem ägaren är. Det är särskilt ofta fallet när man talar om kroppsdelar och släktingar:
- Li levis la kapon. = Li levis sian kapon. - Han lyfte huvudet. = Han lyfte sitt huvud.
- Mi montris per la fingro, kien li iru. = ...per mia fingro... - Jag visade med fingret vart han skulle gå. = ...med mitt finger...
- Ŝi lavis al si la piedojn. = Ŝi lavis siajn piedojn. - Hon tvättade fötterna. = Hon tvättade sina fötter.
- Ĉu Karlo venis kun la patro? = ...kun sia patro? - Kom Karl med pappan? = ...med sin pappa?
-
Diru al la patro, ke mi estas diligenta. La patro = mia patro (la patro de la parolanto)
- Säg till far att jag är flitig. "La patro" = min far (den talandes far).Man använder emellertid ofta orden Patro kaj Patrino (med stor begynnelsebokstav) som egennamn utan la.
La i stället för ĉiuj
När det inte är risk för missförstånd kan man använda la i stället för ĉiuj:
- La gastoj eksidis ĉe la tablo. ≈ Ĉiuj gastoj eksidis... - Gästerna satte sig vid bordet. ≈ Alla gästerna satte sig...
-
Ĉi-vespere la Angloj prezentos teatraĵon en la kongresejo. La Angloj ≈ ĉiuj Angloj. - I kväll ska engelsmännen presentera en teaterföreställning i kongresshallen. Engelsmännen ≈ alla engelsmän.
Situationen (en kongress) begränsar dock innebörden i ĉiuj Angloj. Det handlar om (mer eller mindre) alla engelsmän som deltar i kongressen, och inte om alla engelsmän i världen.
La före språknamn
La används före språknamn som består av ett adjektiv plus ordet lingvo (ofta underförstått). Man använder la eftersom man betraktar språken som unikum: la Angla (lingvo), la Ĉina (lingvo), la Nederlanda (lingvo) och andra. Men man använder inte la vid de få språk som har egna substantiviska namn, exempelvis Esperanto, Sanskrito, Ido, Volapuko och andra.
La före plej och malplej
När plej eller malplej är närvarande handlar det normalt om något unikt, och då använder man la:
- La malfeliĉa infano forkuris kaj kaŝis sin en la plej proksima arbaro. - Det olyckliga barnet sprang bort och gömde sig i närmaste skog.
- Li estas tre kredema: eĉ la plej nekredeblajn aferojn, kiujn rakontas al li la plej nekredindaj homoj, li tuj kredas. - Han är mycket godtrogen: Även på de mest otroliga saker, som berättas för honom av de mest otrovärdiga människor, tror han genast.
Om det handlar om en jämförelse mellan två enskilda saker eller två grupper använder man vanligen la (mal)pli i stället för la (mal)plej:
- Unu vidvino havis du filinojn. La pli maljuna [filino] estis tiel simila al la patrino per sia karaktero kaj vizaĝo, ke ĉiu, kiu ŝin vidis, povis pensi, ke li vidas la patrinon. - En änka hade två döttrar. Den yngre [dottern] var så lik modern till karaktär och utseende, att var och en som såg henne kunde tro att han såg modern.
Ibland visar plej inte något unikt, utan den högsta graden av en egenskap eller ett sätt. Då använder man inte la:
-
Eĉ vulpo plej ruza fine estas kaptata. - Även den listigaste räv blir fångad.
Det handlar inte om en viss känd räv utan om vilken räv som helst, som är maximalt listig.
-
Li estas plej laca en la mateno. - Hon är som mest trött på kvällen.
Det handlar inte om jämförelse mellan olika personer, utan om jämförelse mellan olika tröttheter hos en och samma person vid olika tidpunkt.
-
Kiu venas plej frue, sidas plej ĝue. - Den som kommer tidigast sitter bekvämast.
Plej står inte framför en substantivisk satsdel utan före en adverbiell satsdel.
La vid egennamn
Använd inte la vid ett ord som i sig själv är ett egennamn, eftersom sådana namn är klart bestämda i sig själva.
-
Pasintjare mi vojaĝis al Kanado. - I fjol reste jag till Kanada.
Säg inte ...al la Kanado.
-
Kie estas Francisko? - Var är Francisko?
Säg inte: Kie estas la Francisko?
När ordinära ord blir egennamn, använder man vanligen la, eftersom dessa ord inte i sig själva är bestämda.
-
Kaj tiam la Nokto diris: "Tenu vin dekstre kaj eniru en la malluman pinarbaron, mi vidis, ke tien foriris la Morto kun via malgranda infano." - Och då sade Natten: "Håll till höger och gå in i den mörka tallskogen, jag såg att Döden gick iväg dit med ditt lilla barn."
Natten och döden uppträder i en saga som personer med egennamn (vilket visas av de stora begynnelsebokstäverna), men nokto och morto är normala substantiv, som därför kräver la.
När ett vanligt egennamn har ett adjektiv som epitet, och om detta adjektiv inte själv är del av egennamnet, använder man normalt la. Det gör man speciellt när det handlar om ett val (verkligt eller skenbart) mellan flera saker med samma namn:
-
Duoble montriĝis la bildo de Venero, de la surtera Venero. - Dubbelt visade sig bilden av Venus, av den jordiska Venus.
Venus är ett egennamn på gudinnan. Först uppträder Venero utan la, enligt de grundläggande reglerna för normala egennamn. Därefter finns epiteto surtera med, och man måste använda la
-
Ĉiuj konas Londonon, la ĉefurbon de Britio, sed ne ĉiuj konas la aliajn Londonojn en Usono kaj Kanado. - Alla känner London, Storbritanniens huvudstad, men det är inte alla som känner de andra London i USA och Kanada.
Londono saknar la. Uttrycket aliaj Londonoj har emellertid epitetet aliaj, och får alltså också la.
-
Multaj vizitis Londonon, la ĉefurbon de Britio, sed mi vizitis ankaŭ aliajn Londonojn. - Många besökte London, Storbritanniens huvudstad, men jag besökte också andra städer London.
Också här har Londono ett tillägg, men man använder inte la, eftersom det inte handlar om alla andra London, och den lyssnande kan heller inte veta exakt om vilken London det rör sig om.
Andra bestämningar än la kan uppträda före alla egennamn, men det är bara sällan behov av dessa uttryck.
- Ha, tie vi estas, mia Elizabeto! - Ha, där är du, min Elizabet!
- Ĉu vi sentas teruron antaŭ tiu Karolo? - Känner du skräck inför denne kung?
Halvbestämt unu
Vissa språk använder en speciell obestämd artikel, som ofta är ett ord som liknar räkneordet en. Obestämd artikel existerar dock inte alls i esperanto. All obestämdhet visas helt enkelt genom att man låter bli att använda bestämd artikel. Men ibland använder man unu som halvbestämd artikel. Ett sådant unu visar inte antal, utan individualitet. Det visar att det handlar om något som är okänt för lyssnaren men känt för talaren:
-
Unu vidvino havis du filinojn. - En änka hade två döttrar.
Början på en saga. Fortfarande är det bara berättaren som känner änkan.
- Unu vesperon fariĝis granda uragano. - En kväll blev det en stor orkan.
Det är dock aldrig nödvändigt att använda den halvbestämda artikeln unu. Den är ett hjälpmedel för att få fram en nyans, och den kan användas vid behov.